Lyckad klassresa

Kom hem från klassresan med mina elever igår kväll, och är rätt så trött idag... Höll på att somna i soffan på jobbet i eftermiddags. Men resan var i alla fall väldigt lyckad, så det är en positiv trötthet!
Det hela började tidigt i onsdags morse. Eleverna skulle samlas 06.15 vid pendeltågstationen, och åka in till Centralen med de två föräldrarna som var med. Själv mötte jag upp vid Centralen, för att slippa åka omvägen via skolan. Stod och väntade på dem vid perrongen och funderade på om alla skulle lyckas komma i tid - och det hade de gjort. Ibland går det tydligen bra att gå upp tidigt! Vi hade gott om tid innan tåget mot Nyköping gick, så det var ingen panik. Väl installerade på tåget åkte godis- och chipspåsarna fram - klockan var bara lite efter sju! Och tjejerna satte igång att sminka sig - särskilt en tjej som inte får sminka sig för sina föräldrar passade på nu, när de inte skulle se henne på hela dagen. Det hjälpte inte direkt att jag påpekade att vi skulle till en camping ute i skogen där knappast någon skulle bry sig om hur de såg ut...

Resan gick bra, tåg till Nyköping och sedan buss till Oxelösund. Vi kom fram till äventyrshuset Boda Borg vid nio-tiden. Där fick vi varsin macka och delade sedan in oss i fem lag. Sedan var det full fart i de olika banorna i flera timmar. Jag och de två medföljande papporna bildade ett lag och sedan var det två kill- och två tjejlag. Alla hade jättekul, banorna var verkligen kluriga och roliga. Allt från uppgifter som krävde en hel del tankeverksamhet till rena fysiska ansträngningar som klätterväggar och krypande i tunnlar. Har en hel del blåmärken, framför allt på knän och armbågar - men det var det värt!

Vi höll på med banorna fram till tre-tiden, med en lunchpaus med populär taco-buffé emellan. Sedan bjöds vi på fika och därefter taxiresa i omgångar till campingen. På vägen dit fick vi veta att de just mätt vattentemperaturen och att det var värmerekord för i år - åtta grader!! Ungarna hade förstås ingen koll på hur mycket det är, och flera av dem bytte direkt om till badkläder och kastade sig i vattnet. En del av dem vände direkt och sprang upp igen med en obetalbar min - men några galningar var faktiskt i vattnet riktigt länge. Själv doppade jag fötterna och tappade känsel i dem efter ett par minuter...

På kvällen serverades det middag - något som kallades "vildmarkspanna" och som innehöll potatis, morötter och kycklingfilé. Vi vuxna undrade lite var de här vilda kycklingarna fanns nånstans, men ungarna åt med god aptit! Sedan väntade ett besök på spökvinden i det gamla kollo-huset vid campingen. Barnen var skeptiska innan - det var inte ens mörkt ute och det skulle säkert vara "fett töntigt". De delade in sig i grupper igen och jag gick med tre av de stora killarna. Där inne togs vi om hand av en kille som talade om att vi skulle leta efter skyltar med koder som vi skulle behöva för att öppna en skattkista. Han blåste sedan ut de enda stearinljus som fanns och det blev kolsvart. Vi fick låna en ficklampa, och jag föreslog att killen som höll i den skulle gå först - men själv tyckte han att mitten var en väldigt bra plats för ficklampshållaren... :) En av de andra killarna skulle då gå först och honom fick vi mer eller mindre knuffa in i rummen. Helt plötsligt när vi kom in i ett rum fullt av leksaker, kom en leksaksbil farande i full fart och killarna hoppade en meter upp i luften. Två av dem höll sedan varandra i handen... :) Till slut hittade vi i alla fall koden och fick upp skattkistan, som innehöll påsar med marshmallows som vi sedan grillade senare på kvällen. Hörde senare att en av killarna i en av de andra grupperna hade blivit så rädd att han bönat och bett killen som visade dem runt att få gå därifrån - ibland är de små gullungarna inte så kaxiga!

När vi kom till campingen hade vi fått höra att det skulle vara tyst i tälten efter kl. 22. Eleverna tyckte då att det lät jättetidigt och tänkte absolut vara uppe i flera timmar till. Några minuter efter 22 låg alla i sina sängar och bad varandra vara tysta så de kunde sova! En av killarna gick till och med ut till tältet bredvid, där en annan klass förde ett väldans liv, och bad de att vara tysta. Tyvärr hjälpte det inte så mycket, så en halvtimme senare gick hans pappa dit och sa till dem på skarpen. Då var klockan halv tolv och deras lärare/föräldrar stod tydligen och bäddade sängar medan ungarna for runt helt vilda...

Nästa dag var det dags för den efterlängtade "bananbåten". Det är en uppblåsbar båt med sex platser som man sitter på och åker efter en motorbåt. Några av tjejerna var lite tveksamma och jag måste säga att det var jag också, med tanke på vattentemperaturen... Men till slut fick jag dem att åka, genom att lova att jag också skulle åka... Och ingen av oss ångrade det! Det var otroligt kul, och de flesta tyckte att det absolut var resans höjdpunkt. Tyvärr var det nog inte det för en av killarna, som lyckades få hjärnskakning... När han ramlade av båten (vilket vi alla gjorde, det var liksom lite av poängen) fick han en annan killes fot rakt i ansiktet, så han kom upp på stranden med blodet rinnande ur näsan. Vi trodde först att han bara fått en smäll på näsan och han fick ligga i bastun och vila en stund med en papperstuss i näsborren. Men det blev inte bättre och han hade så ont i huvudet att han grät - och han är inte en sån som gråter ofta. Som tur var var hans pappa en av de föräldrar som var med, vilket kändes tryggt för både honom och oss andra. Han fick lägga sig i tältet och vila och kräktes efter en stund och hade riktigt ont i huvudet. Hans pappa höll koll på honom och ringde sjukvårdsupplysningen och fick veta att vi kunde låta honom sova bara vi väckte honom lite då och då. Resten av klassen höll sig borta från tältet så att han fick vila i lugn och ro.

Vid lunchtid serverades nygrillade hamburgare som vi åt i solen vid stranden. Efter lunch var det dags för resans sista aktivitet - teambuilding. Klassen delades i två grupper som gick runt till olika samarbetsövningar i skogen. Bland annat skulle man flytta ca. 7-8 bildäck från en påle till en annan utan att nudda marken. En annan övning gick ut på att hälla vatten från en hink till en annan genom att bara använda rep - hinkarna stod innanför en inhängnad som man inte fick gå in i. De flesta tyckte att det var kul, men eftersom den här aktiviteten kom efter bananbåten var det många som tyckte det var tråkigt - för inget kunde ju mäta sig med bananbåten!

På eftermiddagen, strax innan vi skulle åka hemåt, inträffade dagens nästa skada... Vid campingen fanns en stor studsmatta som det ständigt var någon som hoppade på. Barnen fick hoppa max 3 st samtidigt, en regel som de följde duktigt och hittade på egna kösystem med tidtagning. Vi hade just stuvat in packningen i en bil, som en av personalen skulle köra till busshållplatsen, dit vi andra skulle promenera (killen med hjärnskakning och hans pappa åkte med packningen). Jag gick för att säga till dem på studsmattan att det var dags att gå, och alla utom en tjej hoppade ner. "Jag ska bara göra en volt till" sa hon och det gjorde hon - och landade på huvudet... Jag såg det inte, men när jag vände mig om låg hon orörlig på studsmattan. Vi rusade fram och hon grät och klagade på ont i nacken. Den ena pappan är tursamt nog massageterapeut och visste hur han skulle göra, och kollade igenom kroppen och såg till att hon kunde röra på händer och fötter. Efter ett tag kom hon upp på benen och klarade av att gå den dryga kilometern till busshållplatsen - men vi var nog flera som höll andan i några oroliga minuter där...

Hemresan gick bra fram till Nyköping, där vi skulle ta tåget. När vi släpat upp vårat bagage på perrongen fick vi höra i högtalarna att vårt tåg var inställt - och skulle ersättas med buss. Så det var bara att knata ut från stationen igen och stå och vänta på bussen som aldrig verkade komma. En buss dök upp som skulle gå till Norrköping. Sedan kom en annan vars chaufför först sa att han också skulle till Norrköping. Det var det många med oss som tyckte var väldigt onödigt så chauffören ringde och kollade igen och fick då veta att han skulle köra till Södertälje Syd istället. Så in med alla trötta och irriterade ungar i bussen, och till slut kom vi till Södertälje. Där funderade vi på om vi skulle ta pendeln, som vi då skulle behöva byta två gånger, eller om vi skulle hoppa på ett vanligt tåg. Vi bestämde oss för det senare och sprang till ett tåg som stod inne på perrongen. Där möttes vi av några otrevliga tågvärdar som minsann inte tänkte vänta på att låta oss gå ombord, och tåget rullade iväg framför näsan på oss. Barnen var vid det laget rejält irriterade och skrek allt möjligt efter tåget - tur att vi var ensamma på perrongen... En av papporna ringde SJ och klagade och sa att vi måste få komma med nästa tåg. SJ-personen i telefonen kontaktade tågvärdarna på nästa tåg som skulle stanna i Södertälje Syd och såg till att vi skulle få åka med. Det tåget var redan 50 minuter försenat, men vi kom med trots att de flesta av oss fick stå i gångarna. Väl framme vid Centralen missade vi förstås precis ett pendeltåg, men till slut kom vi i alla fall hem, strax efter nio på kvällen.

Trots skador och tågförseningar var det en väldigt lyckad klassresa, och barnen skötte sig jättebra. Förhoppningsvis blir resan något de minns länge.

Är det någon som orkat läsa ända hit? Bravo i så fall! :)