Har varit på utflykt till Tungelsta idag, där mamma köpte 45 glasrutor av en dansk gubbe som hade allt möjligt och omöjligt på sin mark (det låg t.ex. en neonskylt som det stod "Pizza Hut express" på strax bredvid glasrutorna...). Vi hade gjort i ordning en plan yta i bilen att lägga alla rutorna på, men gubben rekommenderade att de skulle stå upp. Så vi pallrade upp dem mot framsätena och förankrade dem så gott det gick. När vi sedan, oändligt sakta, körde ut från hans uppfart kom vi ca 50 meter innan det hördes ett högt DUNS från baksätet... Glasrutorna hade tydligen bestämt sig för att de inte alls ville stå upp, och helt enkelt lagt sig ner istället. Dock inte på det sätt och med det underlag vi tänkt oss... Men det var inte så mycket vi kunde göra annat än att köra därifrån så sakta och mjukt som möjligt och hoppas att de inte gått sönder - att lyfta ut alla rutorna och börja om från början var inte ett alternativ (har insett idag att glas väger bra mycket mer än man kan tro...).
Vi mellanlandade hos H i Dåntorp där vi bjöds på fika och välbehövlig vila i den härliga trädgården (tack för det, H!), innan det var dags att fortsätta den försiktiga färden hemåt. När vi till slut kom tillbaka till Enskede var det bara att börja lyfta ut alltihop igen. Efter att ha tömt bilen räknade vi till 41 hela och 4 trasiga rutor - inte så illa ändå med tanke på den stora DUNSEN...
FÖRE
EFTER
1 kommentar:
Tur i oturen att det var så många som inte gick sönder... Tack själv för titten!
Skicka en kommentar