Mindre gulliga föräldrar...

Igår blev jag ju så glad över mina gulliga elever - idag har en av föräldrarna visat sin minst sagt mindre gulliga sida...
Dagen började med att en av eleverna halkade i gympasalen och slog huvudet i en av de bänkar som står längs med väggarna. Han fick ett ganska rejält jack i pannan och det blödde en del ("blodet sprutade", enligt de lite chockade klasskamraterna...). Både jag och min kollega M rusade till omklädningsrummet och tog hand om honom. Jag sprang och hämtade telefonnummer till föräldrarna och fick tag i pappan som sa att han skulle komma på en gång. Vi plåstrade om pojken och tog honom till klassrummet där han fick vila på soffan en stund. Kort därefter kom pappan och hämtade honom och skulle ta honom till vårdcentralen.
Sen var allt frid och fröjd, tills i eftermiddags då vi ringde upp pappan för att fråga hur det var med pojken. Han skällde då ut oss efter noter för att vi "hanterat situationen så illa" och att vi "inte haft en plan för hur vi skulle agera". Han var riktigt upprörd och undrade hur vi skulle ha gjort om han "stått på Arlanda och inte kunnat komma direkt". Vi försökte lugnt förklara att vi då skulle ha ringt till mamman eller någon av de andra kontaktpersonerna som står på hans telefonlista, och om vi inte fått tag i någon som kunde komma så skulle självklart någon av oss själv åkt med pojken till vårdcentralen eller sjukhuset. Men han bara fortsatte att skälla på oss och säga att vi gjort allt fel och till slut var vi tvungna att avsluta samtalet.
Visst, jag kan förstå att man som förälder blir skakad när man kommer till skolan och ser sitt barn med ett stort bandage runt huvudet - men telefonsamtalet var åtskilliga timmar senare, när de kommit hem från vårdcentralen och pojken mådde bra. Pappan skulle minsann "höra av sig till skolledningen och ta upp detta".
Till saken hör att just denna pappa är en som tar alla tillfällen i akt att klaga på allt och alla.

Suck. Tur att det finns bra föräldrar också.