Det är inte klokt vad det är tråkigt att vara sjuk. Gick till jobbet i onsdags, fast jag egentligen nog borde stannat hemma (det är väl, precis som du säger Alice, typiskt lärare...). Snörvlade mig igenom dagen med lektioner och konferens, men lät mig sedan övertalas av mina kollegor att stanna hemma nästa dag. Så gårdagen tillbringades i sängen, i soffan framför teven, samt vid datorn. Men när man läst i ett par timmar, tittat på några dåliga dag-teve-såpor, och löst åtskilliga griddlar på nätet (www.griddlers.net), blir man liksom lätt uttråkad. Åtminstone jag, rastlös som jag är. Min snälla mamma kom över med tidning, frukt, glass och andra godsaker, det piggade upp lite. Tack mamma!
Skippade EFIT igår, det hade blivit en hög med minst sagt trista bilder på näsdukar, soffkuddar och annat spännande. Hade egentligen tänkt ta massa trevliga foton på idrottsdagen på jobbet.
Har ni förresten tänkt på hur snuvan liksom vandrar från ena näsborren till den andra? Ofta när man är förkyld är man ju täppt i näsan, men om man åtminstone har turen att kunna andas genom ena näsborren, är det som att näsborrarna turas om att vara täppta. Först är den ena näsborren helt igenkorkad, men efter ett tag är den plötsligt helt tom och den andra är istället täppt. Är det någon som har en vetenskaplig förklaring till detta? Är det nån slags rättvisemekanism näsborrarna emellan kanske?
Som sagt, är uttråkad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
på yogan får man lära sig att man andas växelvis med näsborrarna, hela tiden.
sen får man öva att bli uppmärksam på det.
men jag tror itne det stämmer på mig för jag höll på att kvävas när jag skulle hålla för den ena och sedan den andra sidan.
Skicka en kommentar